Vandrar ut i skogens fuktiga grönska. Solen silas genom bokbladens välvda tak. Enstaka småfåglar kvittrar ännu i busksnåren. Överallt svampar i olika storlekar och färger. Badar i en grund, svalkande tjärn och torkar på varma hällar. Klättrar upp för slänter och klippor, smakar de röda lingonens speciella syrlighet. I munnen blandas de med ett fåtal stora blåbär. Solen går i moln, men vinden är svag och ljum. Når fram till mitt mål, en undanskymd eldstad jag gjort ett tidigare år. Här hittar jag turens enda skogsguld, ett litet bestånd kantareller. Gör upp en brasa och njuter av enbuskens aromatiska doft när det förvandlas till kol.
Varje år kommer hösten, lägger sommaren till vila, ibland bryskt, ibland milt smekande som i år. En tid att flytta eller låta rötterna djupna än mer. Vindarna är starka och lockar till äventyr, mullens mörka bördighet lovar trygghet och framtida skördar. En odlingscykel är slut och redan tar nästa vid. Allt som odlats dör, skördas och rensas undan. Vi håller fröna i vår hand, en ny början.
Runt den 22e september infaller Höstdagjämningen. Året är enligt flera gamla traditioner indelat i 8 högtider eller eldfester, varav höstdagjämningen är en. Idag påverkas vårt samhälle väldigt lite av årets skiftningar, förr i tiden styrdes man mycket mer av detta. Att hålla reda på årstiderna gav trygghet, kraft, och var på många sätt livsnödvändigt.
För mig är dessa högtider ett sätt att få närmare kontakt med naturens - och mina egna skeden. Genom att stanna upp vid dessa åtta tidpunkter får jag perspektiv på mitt liv. Från olika traditioner, främst den keltiska, får jag symboliska teman att fokusera på och hämta kraft och lekfullhet ur, när jag betraktar mitt liv och naturen.
Höstdagjämningen, som infaller om en dryg vecka, handlar om balansen mellan mörker och ljus. Den infaller vid ett ögonblick när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Under ett dygn är dag och natt är lika långa.
Liksom vid Vårdagjämningen är det en tid att begrunda polariteterna i livet; görande o varande, tanke o känsla, trygghet o frihet, godhet o ondska. Hur ser det ut i våra liv? Och hur ska vi förhålla oss till alla mörka händelser i världen, hur kan vi bidra med ljus? Var hämtar vi styrka när sorgen förlamar våra hjärtan? När ska kärlekens sång befria hatets fångar? Kan vi behålla friden inuti när det stormar som hårdast?
Genom att gå ut i naturen, ensam eller med andra, kan vi få vila och hämta kraft, låta tankarna röra sig i nya banor. Vi kan öppna oss i tacksamhet för naturens gåvor o böndernas ansträngningar. Samtidigt som vi firar skörden accepterar vi att naturen går till vila och stillhet, och att värmen ger vika för kölden.
Denna förvandling har många myter kopplade till sig. Guden i form av Den gröne mannen dör med växtligheten o återföds till våren. Gudinnan omvandlas från Modern till Den gamla häxan. Hennes nedstigande i dödsriket har skildrats i bl.a. historierna om den sumeriska gudinnan Inanna, och om Demeter och hennes dotter Persephone i den grekiska mytologin.
Skördegudinnan Inanna stiger ner till dödsriket när hon blivit sviken av sin make. Där får hon träda in framför sin syster dödsgudinnan Ereshkigal, efter att ha avsagt sig all sin makt. Hon dödas för att förnekat det mörka inom sig, men återföds och försonas med sin syster. Ljus och mörker, himmel och dödsrike försonas. Inannas make, Dumuzi, straffas att tillbringa halva året i dödsriket.
Trädet eller växten, som enligt keltisk tradition förknippas med september, är Murgrönan. Den anses vara det starkaste ”trädet” då den kan kväva till och med den största ek. Murgrönan kan blockera vår väg, utmana oss. Den kallar oss inåt, till att möta oss själva och vår skugga. Är vi redo att tränga igenom och se vad som döljer sig där bakom. Vad är det som blivit bortglömt och göms bakom murgrönans klänggrenar?
Låt oss mötas för att dela sommarens skörd av upplevelser, och samtidigt ta ett avsked av den tid som varit utan att försöka hålla den fast. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att gå vidare, stötta, spegla och rensa undan murgrönan. Välkomna till en höstdagjämningsträff, för grundning, närvaro och firande!
Praktisk info
Söndagen den 2e oktober sker årets fjärde träff för ”Böja linjer och bygga cirklar” i Göteborg! Det är en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Vi uppmärksammar högtiderna som markerar årets skiften, som vårdagjämning o valborg. Nytt för i år är att vi utforskar kroppens olika kraftcentra, Chakras; hur vi får kontakt med och kan använda dess kraft. Denna gång undersöker vi fjärde chakrat, hjärtchakrat.
Vi rör oss ut bland Änggårdsbergens dalgångar och skogspartier, möter växtligheten och söker stigar in i oss själva. Vi växlar mellan egen reflexion över olika frågor, delande med varandra och uttryckande i rörelse, röst och med naturens egna material. Inspirerat av årstidernas olika kvaliteter gör vi övningar för att fördjupa kontakten mellan oss och naturen. Efter denna guidade vandring landar vi vid en vacker plats där mötet med de fyra elementen fördjupas i en ceremoni med eld och sång. Genom symboliska handlingar lämnar vi det gamla bakom oss och bjuder in den nya årstiden. Avslutningsvis firar vi övergången med en enkel måltid i brasans sken.
Ta med; varma kläder du kan röra dig ledigt i, och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller dylikt till avslutande knytis o till paus i mitten av kursen.
Pris; 350kr/250kr(för studenter, sjukpensionärer etc).
Obs! 50kr rabatt för bokning senast 25/9.
Anmälan; Boka din plats genom att skicka en hälsning o betala med swish, eller be om bankuppgifter i din hälsning, för att sätta in på konto.
Tid; 2e oktober, 1430-19
Obs! När vi avslutat, tar det oss ca 20 minuter att gå tillbaka t startplatsen.
Plats; Vid dammen vid Entrén till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut i Änggårdsbergen)
Maxantal är 12 deltagare
För frågor går det att nå mig på 0708-474529 (detta nr för swish)