MINA BLOGGposter

Vad är Meningen?

Read More

höstceremoni 2017

Read More 0 Comments

beltane 2017

Read More 0 Comments

Vårdagjämning orust

Read More 6 Comments

Vårdagjämning 2017

Read More 7 Comments

imbolc 17

Read More 0 Comments

retreat för män höst 16

Read More

höstceremoni 2016

Read More

sommarsolstånd 2016

Read More 0 Comments

beltane 2016

Read More 0 Comments

vårdagjämning 

Read More 0 Comments

imbolc 16

Read More 0 Comments

månadens böjda linje november

 

 

 

Så ensamt livet kan kännas i november. Den sista glimten av sommaren försvinner definitivt och plötsligt. Ett grått, fuktigt och kallt klimat smyger sig in och lägger sig som en hinna över allting. Saker som kom med lätthet bara för en vecka sen, känns tunga och svåra att genomföra. Jag vill umgås, men samtidigt orkar jag inte med för mycket intryck. Jag vill vara kreativ, men samtidigt är den där tv-serien så mycket enklare att sätta mig vid.                  

 Avstånden växer mellan oss, samtidigt som vi trängs på bussar och tåg. Jag hör andra runt mig dela samma känslor, samma förvirring. Önskar att vi var lite närmare varandra. Önskar att livet var lite enklare. Idag går jag ut i skogen och gör mig en ny eldstad. Tänder en brasa och njuter stillheten, värmen, enkelheten…       

 

 

  

Read More 0 Comments

månadens böjda linje september

Read More

höstdagjämning 2015

Read More 0 Comments

månadens böjda linje augusti

Read More 0 Comments

lunasa/skördetid 2015

Read More 0 Comments

månadens böjda linje juni

Read More 0 Comments

sommarsolstånd 2015

Read More 0 Comments

vårceremoni 2015

Read More

min nya bok!

Read More

iMBOLC 2015

Read More 0 Comments

RETREAT FÖR MÄN 2014

Read More 0 Comments

Environmental arts therapy 2013

Read More 0 Comments

ört recept

Read More 0 Comments

KÄRLEKSCEREMONI

Detta är ceremonin jag höll på Anders o Malins bröllop den 14 augusti, 2010. Jag håller gärna i den igen, hör av dig om du är intresserad av göra något liknande på ditt bröllop,dop eller fest.

Read More 1 Comments

Vad är Meningen?

 

Cyklade genom Göteborgs spirande trädalléer på senvåren, med en ledsen vän, som undrade vad meningen med allt var. En så rak och enkel fråga, och ändå den svåraste av alla. Hon bad mig berätta vad jag trodde. Mina ord flödade på ett par minuter, medan jag försökte hitta fram till vad jag egentligen trodde på. Så kom en fras som fick mig att stanna upp, meningen är att kunna möta allt utan att göra motstånd. Inte så att man ska lägga sig platt och tolerera dåliga saker, men när man ställs inför ett faktum, som ruggigt väder eller folks egenheter, att då kunna vara så mycket i kontakt med sig själv att man inte kämpar emot eller gör sig till ett offer.

 

Under sommaren kom frågan upp igen och då kändes den förra frasen lite för prestationsinriktad, att det blir för mycket av ett mål att nå fram till. Som om livet är något jag ska bemästra och klara av, att komma först fram till graven. Under en krokig tall vid en sandstrand på Skånes östra kust såg jag frågan från ett annat håll. Hade fått inspiration av buddhistläraren Tara Brachs mening ”Happy for no reason”, att det finns en stillhet inuti som inte behöver kickar, stimulans och underhållning. Om jag kan genomskåda illusionerna kan jag vila. Så förvirrande, hur kan lagren av vardagens sediment lägga sig över själen så att den täcks helt? Hur kan jag förstå mekanismerna i att helt glömma min inre stillhet? Jag är förvirrad, men inuti finns en kärna av närvaro. Jag ska inte ”lära” mig att möta mina motstånd, utan fatta att jag ÄR närvaron bortom motstånden. Alla dömande kommer ur mitt begränsade jag, från vanemönster och gamla reaktioner. Något helt annat vilar under detta. Meningen är att inse att jag djupast sett ÄR den som möter allt utan motstånd, den som observerar.

 

En tid innan jul kom höstens andra förkylning, lite jobb o möten fick ställas in och jag satt på mitt rum och tittade ut över ett ovanligt gnistrande snölandskap. Så sagolikt och harmoniskt i den annars skitiga stadsmiljön. En kontrast till frustrationen inuti över att inte kunna vara så aktiv som jag ville. Men då energin inte var helt tömd kunde jag ändå göra saker hemma som legat långt ner på att-göra-listan; koka äpplechutney, fixa cykeln, städa i skrymslen o vrår. Fick en känsla av frid och ett fokus. Kände mig duktig. Men när dagen var slut kom tomheten. Är detta meningen? Göra saker, bocka av på listan, den ena saken efter den andra. Så lätt att ge kroppen små kickar med bra praktiska göromål. Men livet handlar inte om att bocka av och bli färdig, utan meningen är att vara i det som är, att vara närvarande, att nära varandet.

  

Sen gick några månader och så var jag själv den ledsne, och upptäckte att mina svar inte hjälpte vid sorg. Vintermörkret var kompakt och snöblandat regn slog emot ansiktet. Ensamhetskänslor dansade runt hjässan och inget tycktes meningsfullt. Då slog det mig att frågan är bra, men att meningen inte är att finna ett definitivt svar utan att ha med sig den genom livet som ett förhållningssätt. En fråga där svaret inte är det viktigaste, utan att hålla den levande. På samma sätt som när man möter plågsamma känslor med närvaro och kärlek, inte för att ändra eller bli av med dem, utan för att ge dem utrymme. Meningen är att hålla nyfikenheten vid liv. Min andning blev lite djupare, och jag kände en undran spira, att få veta vilka fler vinklar av Meningen livet skulle föra med sig. 

höstceremoni 2017

Vi vandrar ut i skogens svalkande skugga. Mossan knastrar under våra fötter, torkan dröjer sig kvar i jorden, ännu inga stora regn. De vita stjärtmesarna kvittrar och stoltserar med sina långa fjädrar i trädkronor runtomkring oss. Under några bruna löv hittar jag röksvampar med mjällt vitt innanmäte. Skär loss och borstar dem, njuter av påbörjad rutin att samla svamp. Blicken tar in marken på ett nytt sätt, urskiljer soppar och kantareller, höstens gåvor. Klättrar upp för en sluttning, smakar de röda lingonens speciella sötma. Hittar en uppvärmd klippa där vi smeks av solens värme. Snart sitter vi nästan nakna, jag och min vän, delar en fika i sommarens sista dag.

Några dagar senare har kyliga regnslöjor dragit in över Göteborg, jag kan knappt se Masthuggskyrkans siluett från mitt fönster på Hisingen. Staden känns verkligen som mitt hem efter att tillbringat större delen av de senaste  sex åren här.  Hösten är en tid att flytta eller låta rötterna djupna än mer. Trots att vindarna är starka och lockar till äventyr, lyssnar jag till den bördiga mullens  röst, den lovar trygghet och framtida skördar. En odlingscykel är slut och redan tar nästa vid. Allt som odlats dör, skördas och rensas undan. Vi håller fröna i vår hand, en ny början.

Runt den 22a september infaller Höstdagjämningen. Året är enligt flera gamla traditioner indelat i 8 högtider eller eldfester, varav höstdagjämningen är en. Idag påverkas vårt samhälle väldigt lite av årets skiftningar, förr i tiden styrdes man mycket mer av detta. Att hålla reda på årstiderna gav trygghet, kraft, och var på många sätt livsnödvändigt.

För mig är dessa högtider ett sätt att få närmare kontakt med naturens - och mina egna skeden. Genom att stanna upp vid dessa åtta tidpunkter får jag perspektiv på mitt liv. Från olika traditioner, främst den keltiska, får jag symboliska teman att fokusera på och hämta kraft och lekfullhet ur, när jag betraktar mitt liv och naturen.

Höstdagjämningen, som infaller om två veckor, handlar om balansen mellan mörker och ljus. Den infaller vid ett ögonblick när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Under ett dygn är dag och natt är lika långa.

Liksom vid Vårdagjämningen är det en tid att begrunda polariteterna i livet; görande o varande, tanke o känsla, trygghet o frihet, godhet o ondska. Hur ser det ut i våra liv? Och hur ska vi förhålla oss till alla mörka händelser i världen, hur kan vi bidra med ljus? Var hämtar vi styrka när sorgen förlamar våra hjärtan? När ska kärlekens sång befria hatets fångar? Kan vi behålla friden inuti när det stormar som hårdast?

  Genom att gå ut i naturen, ensam eller med andra, kan vi få vila och hämta kraft, låta tankarna röra sig i nya banor. Vi kan öppna oss i tacksamhet för naturens gåvor o böndernas ansträngningar. Samtidigt som vi firar skörden accepterar vi att naturen går till vila och stillhet, och att värmen ger vika för kölden.

Denna förvandling har många myter kopplade till sig. Guden i form av Den gröne mannen dör med växtligheten o återföds till våren. Gudinnan omvandlas från Modern till Den gamla häxan. Hennes nedstigande i dödsriket har skildrats i bl.a. historierna om den sumeriska gudinnan Inanna, och om Demeter och hennes dotter Persephone i den grekiska mytologin.

  Trädet eller växten som enligt keltisk tradition förknippas med september är Murgrönan. Den anses vara det starkaste ”trädet” då den kan kväva till och med den största eken. Murgrönan kan blockera vår väg, utmana oss. Den kallar oss inåt, till att möta oss själva och vår skugga. Är vi redo att tränga igenom och se vad som döljer sig där bakom. Vad är det som blivit bortglömt och göms bakom murgrönans klänggrenar? 

Låt oss mötas för att dela sommarens skörd av upplevelser, och samtidigt ta ett avsked av den tid som varit utan att försöka hålla den fast. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att gå vidare. Välkomna till en höstdagjämningsträff, för grundning, närvaro och firande!

 

Praktisk info

Söndagen den 24 september sker nästa träff för ”Böja linjer och bygga cirklar” i Göteborg! Det är en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Vi uppmärksammar högtiderna som markerar årets skiften, som vårdagjämning o valborg. 

Vi rör oss ut bland Änggårdsbergens dalgångar och skogspartier, möter växtligheten och söker stigar in i oss själva. Vi växlar mellan egen reflexion över olika frågor, delande med varandra och uttryckande i rörelse, röst och med naturens egna material. Inspirerat av årstidernas olika kvaliteter gör vi övningar för att fördjupa kontakten mellan oss och naturen. Efter denna guidade vandring landar vi vid en vacker plats där mötet med de fyra elementen fördjupas i en ceremoni med eld och sång. Genom symboliska handlingar lämnar vi det gamla bakom oss och bjuder in den nya årstiden. Avslutningsvis firar vi övergången med en enkel måltid i brasans sken. 

 

Ta med; varma kläder du kan röra dig ledigt i, och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller dylikt till avslutande knytis o till paus i mitten av kursen.

Pris; 350kr/250kr(med jobb/för studenter, sjukpensionärer etc).

Obs! 50kr rabatt för bokning innan 22/9

Anmälan; Boka din plats genom att skicka en hälsning o betala med swish, eller be om bankuppgifter i din hälsning, för att sätta in på konto. 

Tid; 2e oktober, 1350-19

 

Plats; Vid dammen vid Entrén till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut i Änggårdsbergen)

 Maxantal är 12 deltagare 

För frågor går det att nå mig på 0708-474529 (detta nr för swish)  

Read More 0 Comments

beltane 2017

 I år har våren varit ovanligt sen, kylan har dröjt kvar och även när solen tittat fram har vindarna oftast varit bitande kalla. Men sakta blir det varmare och äntligen har det gröna börjat spira. Jag har gjort Ramslökssmör, druckit björksaven och bidat min tid.

Minns hur jag förra året fann en liten plats i Slottsskogen, nära älgarnas inhägnad, där det växte så många olika ätliga vilda växter att jag såg framför mig hur jag ringlade ut olivolja och vinäger, strödde salt, och sen bara kröp runt och tuggade i mig.

I buskar och träd sjunger äntligen fåglarna och ekorrar klättrar på stammarna. Vi är inne i en expanderande tid, omväxlande och omtumlande. Det är på många sätt en härlig tid, med värmande sol, leende ansikten och saven som stiger i naturen. Samtidigt är det en period av seglivade förkylningar, vårdepressioner och det intensiva aprilvädret. Skiftningarna är plötsliga, snabbt kan solskenet ersättas av iskalla vindar och frostnätter.

Vi befinner oss i en tid för öppnande, men vi behöver tänka på att bevara grundningen och uppmärksamheten. Inte släppa alla lager skydd på en gång, härbärgera vårflödet inom oss, låta det nya gro i sin egen takt.

 

Runt den 30 april infaller Beltane, eller Valborg som är det kristna namnet på högtiden. Året är enligt flera gamla traditioner indelat i 8 högtider eller eldfester, varav Beltane är en. 

För mig är dessa högtider ett sätt att få närmare kontakt med naturens - och mina egna skeden. Genom att stanna upp vid dessa åtta tidpunkter får jag perspektiv på mitt liv. Från dessa traditioner, främst den keltiska, får jag symboliska teman att fokusera på och hämta kraft och lekfullhet ur, när jag betraktar mitt liv och naturen.

 

Firandet av Beltane markerar början på sommaren. Namnet är gaeliska och betyder Bels eld, eller skinande eld. Bel är namnet på en keltisk solgud. Det främsta temat vid denna högtid är fruktbarhet. Naturens fruktbarhet, djurens fruktbarhet och människans fruktbarhet. I gamla tider handlade det om liv och död; slog skördar fel eller djurkullar uteblev, ledde det till svält.

I keltiskt firande gestaltade man befruktningen av naturen.  Guden som vaknat till liv vid vårdagjämningen i form av den Gröne mannen (ungefär som Dionysos) förenas med den eviga Gudinnan och ger liv till jorden. Majstången, som vi i Norden reser först vid midsommar, är en symbol för den heliga fallosen, som kläs med blommor eller färgglada band representerande Gudinnan. Det var tradition att älska utomhus denna natt för att försäkra sig om god skörd, och kanske inte alltid med sin äkta make/maka. Denna tradition i Europa sägs ha fortgått fram till den protestantiska reformationen på 1500-talet, åtminstone på landsbygden.

Även hoppandet över eldar är kopplat till fruktbarhet, antingen man ville locka till sig en respektive eller försäkra sig om en säker födsel. Boskapen fördes mellan eldarna, genom röken, eller över askan för att rena dem och främja mjölkproduktionen.

Liksom vid Samhain/Halloween, som är ett hedrande av döden och Beltanes motsats, är slöjorna mellan världarna extra tunna. Världarna möts och förenas. Det är en tid för magi, när älvorna återvänder från sin vintervila, och Älvdrottningen sägs rida i natten för att locka folk till Älvriket.

 

Aprilmånads träd är enligt kelterna hagtorn, symboliserande kärlek och fruktbarhet. I både nordisk o keltisk tradition har det ansetts heligt och som väktare av vattenkällor och dammar. I norden utfördes ritualer i hagtornslundar. Växten har även kallats "hjärtnäring", blommorna o bladen har länge använts som hjärtmedicin, de vidgar kranskärl o är kramplösande. De vita hagtornsblommorna hjälper att öppna våra hjärtan för att ta emot kärleken och fira föreningen mellan Gröne mannen och Moder Jord. Det är en tid för sensualism och uppvaknande, för relationer och kreationer. En tid för det inre bröllopet, att medvetandegöra enheten. En påminnelse om helhet och enhet när vi hamnar i dualitet, brist och saknad. Vår kropp och vårt ego kan vara olyckliga och otillfreds, men i vårt inre finns ingen separation. I närvaron och acceptansen av känslor och tankar kan vi uttrycka en vacker dans av längtan. En dans där vi använder det vi har, det som är, och uttrycker oss och firar, må det vara genom matlagning, trädgårdsarbete, konst eller möten med älskade, vänner eller främlingar.

Read More 0 Comments